KOMSfession

Tror inte att jag har förstått dess innebörd förens nu, nu när jag i den båten.


För hur länge har jag inte längtat efter att få börja på bildjournalistik. Jag visste ju för fan redan i ettan på gymnasiet vad som jag skulle göra efter de 3 åren. Och när jag stod där med student mössan i högsta hugg o med ett stort förvånande uttryck i ansiktet så förstod jag inte... Allt hade ju flytit på som de skulle hela tiden-allt jag ville göra kunde jag göra, men inte nu, jag kom inte in på Bildjournalistik.

Så skeptiskt som jag var så började jag på KOMS och trodde bara att de skulle va jag o massa sjukt inskränkta loners som brann för konstig konst där. Men tji fick jag-KOMS  visade sig vara ett av de bästa åren i mitt 20 år långa liv hittills. För vad hade jag gjort om jag inte fick uppleva det året med er, vad mycket jag skulle ha gått miste om!

Men nu när det fabolösa året är över och en ny termin tar sin början så fick jag beskedet om att det är nu som min tur har kommit att svettas i bänkarna på MIUN. Cant wait! Men när jag fick hem ett tjockt brev med litteratur listor, lösenord, presentationer med mera, med mera. Så började allt snurra i min skalle-hur ska detta gå? Men det var ju det här jag ville.Eller hur?

So live and learn, boys and girls-Be careful what you wish for....Inte en enda kotte känner man. Men de små orden som Malin sa idag har hjälpt mig redan en bra bit på vägen:

-De kommer alla älska dig. You are crazy, and that is why we love you!

Det är så en riktig sann KOMSare talar, tack min hamburgerslukerska! Nu känns det bättre,
(annars har jag ju alltid Pr och grafisk design folket på MIUN!)

Tack! Från Danni