Fan alltså
Jag vet att ni förmodligen inte kommer hinna med min bloggtakt, och att jag tar lite över, och synd på bilderna hörrni, skulle nog kunna fota hur det ser ut här men skulle bli enformigt. Lunch med malin var det beställt i morgon, kanske kan ta bilder då. Och sen visa lite bilder från norrköping när jag varit där.
Så får ni nåt att titta på med.
Jaja, sitte här och begrundar vuxenvärlden. Trots att jag nu kommer att tjäna pengar och ha mer flis på kontot än vad jag haft på riktigt länge så vill jag inget mer nu än att springa barfota på tomten, saftdrickandes och ha ett par guld mariekex med mig, ta cykeln till en brygga ligga där med en bok och det gör inget om jag bränner mig i solen för då kan jag ligga inne i ett kallt bad tills kräftfärgen omvandlas till en mer pepparkakig nyans. jag vill kunna spontanringa till en rolig själ så att vi kan ha tristess tillsammans men man vet ju att så aldrig blir fallet för att man skapar kul eller bara avkoppling och inga krav tillsammans. Bara att få vara två och andas i frihet istället för ensam på ett dåligt ventilerat källarkontor, få hantera andras problem och vissa som bara har personliga problem och behöver en kram eller mer för att förstå att allt går att lösa med att vara trevlig och inte bara se orosmoln överallt.
Jag känner att min plats kommer inte att vara här, men ansvaret är nu på mina axlar och detta får jag bära i ett tag till innan jag får dra djupa andetag i frihet och hoppas att någon i min närhet står ut med spontansamtal om min tillfälliga misär. Men det är folket så fantastiska och gör, trots överdosering av koffein så är det min enda lycka just nu, det är en paus att få sätta sig i det halvmörka fula köket och ta en paus.Eller fem.
Det känns inte riktigt utan kaffe, tyvär. Och man känner kicken och lite piggare kan man gå tillbaka till skärmen, kolla mailen, svara eller försöka ta tag i nya samtal.
Gräs mellan tårna skulle man ha, eller fötterna i det kyliga vattnet från en brygga, kanske meta men utan agn bara för sakens skull. Bara i syftet att förklara att man metar utan att behöva ta ställning till om fisken är stor nog för att tilllagas eller om Zorro skulle vilja ha dem, inte ha ett enda tvunget att göra hängande någonstans runt en, ta en klunk saft till och bara begrunda sin omgivning för att man kan.
och bara uppleva saker, för att man kan.
Ja säger så det. Ut och skulle, lägg upp bilder på fötter i vattten, på metspön i spat, och studsmattor. Eller saftglas, massa med saftglas, eller groggar för all del. Men då ska det stå intaget efter 12.01, då är det ok. Om det inte är festival, jag hoppas innerligt på att i augusti få se burning spear, chilla i uppsala hängarunt med trevligt folk och då bara få vara nere på en annan nivå med ett litet större bankkonto. För att senare återplanera flytten till norrland och hälsa på alla.
Jag säger då det!
Jag vill springa runt och lyssna på håkan, vara galet glad och ramla alla stockholmsgator fram, inte ens ett skrubbsår har jag fått ännu. är jag mer försiktig eller vad? Det har nog aldrig hänt, jag är för vixen nu, skavsår har jag dock gott om. Av jävla joggingskor, det är inte det som ska synas, jag ska ha snubblat!
fan vad jag ska frihetsstudsa i norrköping och hoppas på alla möjliga skrubbsår i ren protest!
Många hjärtliga kramar // Josefin
Så får ni nåt att titta på med.
Jaja, sitte här och begrundar vuxenvärlden. Trots att jag nu kommer att tjäna pengar och ha mer flis på kontot än vad jag haft på riktigt länge så vill jag inget mer nu än att springa barfota på tomten, saftdrickandes och ha ett par guld mariekex med mig, ta cykeln till en brygga ligga där med en bok och det gör inget om jag bränner mig i solen för då kan jag ligga inne i ett kallt bad tills kräftfärgen omvandlas till en mer pepparkakig nyans. jag vill kunna spontanringa till en rolig själ så att vi kan ha tristess tillsammans men man vet ju att så aldrig blir fallet för att man skapar kul eller bara avkoppling och inga krav tillsammans. Bara att få vara två och andas i frihet istället för ensam på ett dåligt ventilerat källarkontor, få hantera andras problem och vissa som bara har personliga problem och behöver en kram eller mer för att förstå att allt går att lösa med att vara trevlig och inte bara se orosmoln överallt.
Jag känner att min plats kommer inte att vara här, men ansvaret är nu på mina axlar och detta får jag bära i ett tag till innan jag får dra djupa andetag i frihet och hoppas att någon i min närhet står ut med spontansamtal om min tillfälliga misär. Men det är folket så fantastiska och gör, trots överdosering av koffein så är det min enda lycka just nu, det är en paus att få sätta sig i det halvmörka fula köket och ta en paus.Eller fem.
Det känns inte riktigt utan kaffe, tyvär. Och man känner kicken och lite piggare kan man gå tillbaka till skärmen, kolla mailen, svara eller försöka ta tag i nya samtal.
Gräs mellan tårna skulle man ha, eller fötterna i det kyliga vattnet från en brygga, kanske meta men utan agn bara för sakens skull. Bara i syftet att förklara att man metar utan att behöva ta ställning till om fisken är stor nog för att tilllagas eller om Zorro skulle vilja ha dem, inte ha ett enda tvunget att göra hängande någonstans runt en, ta en klunk saft till och bara begrunda sin omgivning för att man kan.
och bara uppleva saker, för att man kan.
Ja säger så det. Ut och skulle, lägg upp bilder på fötter i vattten, på metspön i spat, och studsmattor. Eller saftglas, massa med saftglas, eller groggar för all del. Men då ska det stå intaget efter 12.01, då är det ok. Om det inte är festival, jag hoppas innerligt på att i augusti få se burning spear, chilla i uppsala hängarunt med trevligt folk och då bara få vara nere på en annan nivå med ett litet större bankkonto. För att senare återplanera flytten till norrland och hälsa på alla.
Jag säger då det!
Jag vill springa runt och lyssna på håkan, vara galet glad och ramla alla stockholmsgator fram, inte ens ett skrubbsår har jag fått ännu. är jag mer försiktig eller vad? Det har nog aldrig hänt, jag är för vixen nu, skavsår har jag dock gott om. Av jävla joggingskor, det är inte det som ska synas, jag ska ha snubblat!
fan vad jag ska frihetsstudsa i norrköping och hoppas på alla möjliga skrubbsår i ren protest!
Många hjärtliga kramar // Josefin
Kommentarer
Trackback
